Vad tror det vetenskapliga supergeniet Albert Einstein om Gud?

Framtidens religion kommer att bli en kosmisk religion. Den kommer att omfatta både vetenskap och andlighet. Den kommer att bygga på en djup religiös insikt – att allt är en enda meningsfull enhet. Buddhismen uppfyller sådana krav.

En mänsklig varelse är en del av hela universum. Vi uppfattar oss själva, våra tankar och våra känslor som någonting avskilt från resten. Denna felaktiga uppfattning är ett slags fängelse som stänger oss inne i våra egna personliga önskemål. Vår uppgift måste vara att befria oss från detta fängelse – och omfamna alla levande varelser och hela skapelsen i dess oändliga skönhet.

Människans sanna värde bestäms av i hur hög grad vi har lyckats befriat oss från vårt ego. Vi behöver ett helt nytt osjälviskt tänkande om mänskligheten ska överleva långsiktigt.

Några andra välkända Einstein-citat:

"Jag kan inte föreställa mig en Gud som belönar eller bestraffar något som han skapat ..."

”Jag är en djupt religiös icke-troende – min tro är på sätt och vis en ny slags religion”.

”Jag vill veta alla Guds tankar – resten är bara detaljer.”

Einsteins uppfattningar om Gud har naturligtvis väckt en mycket omfattande debatt.

* Insikten att "allt är ett" är magisk - den förändrar hela världen. Om vi fattar att alla barn är våra barn, att alla människor är våra syskon och att vi själva bara är en liten del av den gudomliga skapelsen - då först kan vi bygga ett himmelrike på jorden. Ingen insikt kan vara viktigare.

* Uppfattningen att människans sanna värde avgörs av i vilken grad vi lyckats befria oss från vårt "ego" är central i Einsteins livsåskådning. Girighet och själviskhet är våra inre demoner. Dessa egenskaper berövar oss vår mänskliga värdighet. Giriga människor är skapelsens farligaste fiender. Einstein föraktade djupt mänsklig girighet.

* Uppfattningen att Gud varken belönar eller bestraffar sin skapelse är ett av Einsteins kärnbudskap. Men budskapet är mycket kontroversiellt. Hans uppfattning är emellertid inte unik. Många stora tänkare delar hans åsikt.

Tanken att Gud spelar Lotto med människor och ger oss så totalt olika förutsättningar i livet, för att sedan - efter vår jordevandring - fatta ett slags gudomligt domslut som inte kan överklagas, verkar helt orimligt.

Barn som växer upp i en känslokall miljö med droger och kriminalitet skadas som regel mentalt och går sönder, medan barn som växer upp i en kärleksfull miljö som regel blir hela varma människor. Barn som föds i länder med väl fungerande utbildning och sjukvård är extremt lyckligt lottade, jämfört med barn som växer upp i fattigdom och misär. Listan på obegripliga orättvisor är utan slut. Att tro på en enda chans - att tro på ett enda liv - är svårt. Spelar Gud verkligen "rysk roulette" med oss människor?

Tron på att Gud belönar eller bestraffar sin skapelse tilltalar inte Einstein. Denna uppfattning speglar bara det mänskliga tänkandets skröplighet - skriver han.

Einsteins uppfattning att Gud lämnat oss i sticket och aldrig ingriper på det personliga planet är för många skrämmande. "Jag tror inte på en Gud som ingriper i våra handlingar eller våra livsöden.” Hans tro frontalkolliderar med de flesta världsreligioner.

Listan på fasansfulla övergrepp som har begåtts i mänsklighetens historia – uppenbarligen utan att Gud har ingripit - är utan slut. Varje vaken människa borde inse detta tragiska faktum. Oräkneliga människor i svår nöd har tvingats fråga sig - var finns du Gud - varför har du övergivit mig? Det förefaller onekligen som om Gud aldrig (eller mycket sällan) lägger sig i på ett personligt plan. Einsteins uppfattning bygger naturligtvis på hur han tolkat sina livsobservationer. Han har självklart tänkt sig för noga, innan han formulerar sig på ett så utmanande sätt.

Har Gud verkligen lämnat oss i sticket – det är frågan.
Tron på reinkarnationen öppnar portarna till ett helt annat tänkande. Det finns ingen död. Vi är i grunden andliga varelser som inte kan dö. "Döden" är i själva verket en återfödelse till en andlig värld där vi egentligen hör hemma. En sådan livsåskådning vänder upp och ner på hela frågeställningen. Vårt verkliga jag – vår livsande – är inte alls lämnad i sticket.

Jag är helt övertygad om att vi inte bara är kropp utan att vi även är ande - ett andligt medvetande som vidhäftar vår fysiska kropp. Våra kroppar är bara tillfälliga hem för vår ande. Vår kropp är en livsparentes. Den är förgänglig. Vårt andliga medvetande däremot kan inte dö. Vi är så totalt fixerade på vår kropp, som vi kan se och ta på - att vi helt missuppfattar vilka vi är. Vi tror att vi är identiska med vår kropp. Vi förstår inte att vi är "både och" - kropp och ande. Vi förstår inte att vår livsande är vår viktigaste identitet.

Döden som vi normalt föreställer oss den i västvärlden är mänsklighetens mest tragiska missuppfattning. Vi drar inte ut sladden ur TV:n när vi dör - vi byter bara kanal. Döden är en övergång till en andlig värld som existerar vid sidan av vår fysiska värld. Jag tror med alla miljontals miljarder celler i min kropp på reinkarnationen.

Varje livscykel ingår i en gudomligt planerad skolgång där vi steg för steg utvecklas till hela varma människor. Gud lämnar oss inte i sticket även om det ser så ut. Det verkar som om vi släpps ut i livet och tvingas gå på egna ben under varje jordeliv. Om Gud ingriper så förefaller detta ske alltför sällan. Men om man tror på reinkarnationen och betraktar alla kroppar under våra jordeliv som tillfälliga bostäder - då ser vi på den komplicerade frågeställningen om Guds ingripande på ett helt annat sätt. Vårt sanna jag är vår inre livsande och denna är alltid väl omhändertagen.

Om man är absolut övertygad om reinkarnationen och ser sig i spegeln - då ser man en kropp där vår ande bor. Då känner man sig inte övergiven av den mystiska gåtfulla kraft som vi kallar Gud. Vad som händer kroppen får en helt annan innebörd.

VAD SÄGER ALBERT OM REINKARNATIONEN?

I en skrift – ”Världen som jag ser den” - som först publicerades 1933, förklarade Einstein sin uppfattning om Gud som en evig universell intelligens. Han ifrågasatte alla religiösa tankar om någon form av liv efter den fysiska döden. Han ifrågasatte även reinkarnationen och tanken på belöning eller straff i himlen (eller helvetet).

Hans uppfattningar i denna bok kan inte missuppfattas. Han fördömde dessutom tanken på någon form av liv efter döden i förvånansvärt hårda ordalag:

"Att någon individ skulle överleva sin fysiska död kan jag inte föreställa mig, inte heller skulle jag önska mig detta. Sådana tankar är skapade av rädsla eller av absurd egoism hos svaga själar."

Drygt 20 år senare år 1955 - efter att en god vän avslutat sin jordevandring - skriver Einstein i ett brev till de närmast anhöriga:

"Nu har han lämnat denna besynnerliga värld - strax före mig. Det betyder ingenting. Människor som oss som tror på fysik, vet att skillnaderna mellan dåtid, nutid och framtid bara är en ovanligt envis illusion."

Dessa tankar ifrågasätter hela vår tidsuppfattning. Är vårt mänskliga linjära tänkande bara en illusion? Är livet en falsk tidsupplevelse? Einstein skriver rakt ur sitt hjärta. Han väljer inte ord som han inte menar - bara för att trösta en nära väns anhöriga. Men vad menar han? Hans gåtfulla ordformulering antyder att han ser våra liv som en "blinkning" i universum - en händelse som var förprogrammerad.

Gång på gång återkommer Einstein med budskapet att allt är ett - "Alla religioner, all konst och all vetenskap är grenar av samma träd." Alla former av mänskligt skapande är grenar av skapelsens träd. Budskapet att precis allt är ett, är en hörnpelare i hans religiösa tänkande. Einstein betraktade alla kulturer och alla religiösa trosriktningar som en del av skapelsen. Einstein hade en djup respekt för alla former av mänskligt tänkande och skapande.

Kvantmekaniken är influerad av öst (hoppa över denna sida om du inte är intresserad).
Vediska texter som Bahgavadgita och Upanishads har hyllats av en serie av våra främsta forskare som de mest fantastiska skrifter som någonsin skrivits! I raden av vetenskapsmän som hyllat dessa skrifter finns bland annat Thoreau, Kant, Schopenhauer, Schrödinger, Heisenberg , Tesla, Einstein m fl. “En blodtransfusion från öst till väst är nödvändig – för att rädda västerländsk vetenskap från andlig förblödning" skrev Erwin Schrödinger.

Kvantmekaniken är i sanning mycket förbryllande:                                                  • Om du tror att du har förstått kvantmekaniken - så förstår du inte kvantmekaniken – Richard Feynman
• Kvantmekanik är mycket imponerande. Men en inre röst säger mig att den inte är färdig. Teorin förklarar en hel del, men den för oss inte närmare Guds hemligheter. Jag är övertygad om att Gud inte spelar tärning - Albert Einstein
• Var och en som inte är chockad av kvantmekaniken har inte förstått - Niels Bohr

1935 hävdade Einstein, Prodolsky och Rosen att kvantmekaniken var ofullständig. Dessa tre vetenskapsmän var de första som insåg att kvantmekaniken inte var "lokal", utan öppnar upp portarna för orimliga händelser. Fysikaliska händelser på en plats kan påverka skeenden på godtyckligt avstånd helt utan tidsförskjutning - "an action in one place can instantly influence something on the other side of the universe in no time at all". Detta svalde inte Einstein och hans kolleger. Någonting inom kvantmekaniken måste vara fel ansåg de.

I ett brev till Max Born daterad 3 mars 1947 skriver Einstein:“Es gibt keine spukhafte Fernwirkung” - det finns inga spöklika fjärran effekter - "jag tror inte på magik ...".

En kul kommentar till den kvantmekaniska dispyten: “Einstein skrev att om kvantmekaniken var korrekt så skulle världen vara galen. Einstein hade rätt - världen är galen" ― Daniel M. Greenberger

KORT SAMMANFATTNING: Einstein betraktade skapelsen som en gigantisk briljant dator där framtiden är förutbestämd tack vare att alla input-parametrar är kända in i minsta detalj. Hans livsåskådning var "deterministisk" - förutbestämd. Einstein trodde inte på den fria viljan - att människan kan välja mellan gott och ont. Han vägrade att acceptera någon form av mänsklig eller atomär fri vilja. Det stora kosmiska fulländade maskineriet bländade Einstein. Det var Einsteins Gud - "der Alte" - den gamle.

Idag vet vi att Einstein hade fel i den kvantmekaniska dispyten.
Flera experiment utförda under början av vårt nya årtusende ser ut att stödja Niels Bohrs tolkning av kvantmekaniken. Händelser på en plats påverkar helt uppenbart skeenden på andra platser i universum - i samma stund! Denna tolkning av kvantmekaniken var fel enligt Einstein. Men det ser ut som om det var Einstein som hade fel. Einsteins deterministiska världsåskådning har fått sig en rejäl törn. Att framtiden inte verkar vara exakt förutbestämd öppnar upp portarna både för en slags atomär fri vilja liksom för mänsklig fri vilja.

Einsteins uppfattning i denna fråga är mycket ovanlig. Varenda människa känner intuitivt på sig att vi har fri vilja - att vi kan göra fria val i livet. Framtiden för oss själva liksom för hela vår planet ligger utan minsta tvekan i våra händer. Men på ett djupare plan menar Einstein att det vi uppfattar som "fria val" i själva verket är val som är förutbestämda. Han betraktar vår tro på fri vilja som en ren illusion. Denna uppfattning förefaller "själ-lös", men den är helt i linje med hans världsuppfattning.
Naturligtvis har de nya häpnadsväckande experimenten skapat många kommentarer: “Einstein hade fel när han yttrade - Gud spelar inte tärning. Om man betraktar svarta hål, så ser det inte bara ut som om Gud spelar tärning, utan att han även ibland förvirrar oss genom att kasta tärningarna där vi inte kan se dem" ― Stephen Hawking

Ett är absolut säkert. Gränsen mellan naturvetenskap och mystik har suddats ut. Niels Bohr hade vridit sig runt i sin grav av glädje om han fått reda på vad som hänt. Einstein hade förmodligen blivit mycket förvånad. Det är fullt möjligt att de nya omskakande upptäckterna hade påverkat Einsteins religiösa tänkande. Det är en tanke som slagit mig.

För mig personligen var det inte några kvantmekaniska grubblerier som fick mig att överge min ateistiska världsåskådning. Det var någonting helt annat.
Under de år jag studerade kvantmekanik var jag bara irriterad över att jag aldrig förstod Schrödingers vågfunktioner. Jag trodde att jag var för dum för att förstå. På äldre dar har jag insett att jag inte var ensam. Kvantmekaniken var helt enkelt inte möjlig att förstå. Att förstå atomernas värld där helt andra fysikaliska lagar styr - är inte möjligt med vårt jordiska förstånd. Atomen uppför sig som den vill - det är bara att acceptera.

I unga år var jag helt övertygad om att intelligent liv utvecklas på miljoner planeter i vår egen galax Vintergatan. Jag var också övertygad om att livet frodas i miljarder andra galaxer i vårt synliga universum. Hela universum sjuder av liv - även av intelligent liv. Intelligenta livsformer som inte lär sig leva med naturen går under, medan livsformer som förstår att leva på naturens villkor överlever. Jag trodde på en slags ”galaktisk evolution” som rensar ut misslyckade livsformer och gynnar utvecklingen av verkligt intelligent liv. Jag ville ogärna blanda in några själar i min ateistiska livsåskådning.

Det är en serie av omskakande upplevelser i mystikens tecken som har fått mig att ändra uppfattning. Jag tror inte att jag någonsin hade övergett mitt ateistiska tänkande om jag inte fått uppleva dessa oförklarliga händelser. När mystiken slår ner som en blixt från klar himmel varvar hjärnan och försöker finna förklaringar. Men att förklara det oförklarliga kräver ibland att man tvingas tänka om. Så var det för mig.

Varför har mänsklighetens största genier engagerat sig så djupt i religiösa frågor? Därför att man önskar att vetenskapligt tänkande och religiöst tänkande ska samsas. De betraktar detta som avgörande för hela mänskligheten. Einstein menar vad han skriver – Vi behöver ett helt nytt sätt att tänka om mänskligheten ska kunna överleva. Religiös fanatism och intolerans kommer att sätta världen i brand om vi inte inser att "allt är ett" – att vi alla är lika inför Gud.

Tron på att en enda religion är "rätt" och att alla andra religioner är falska, tron på Helvetet, tron på Djävulen, tron på arvsynden, tron på att vi människor är avlade i synd, ... - listan på "religiösa" trosuppfattningar som förnedrar oss, som splittrar oss, som skapar hat och krig och som skrämmer vettet ur människor är utan slut.

I Jesu namn har vi organiserat massmord på miljoner indianer. I Jesu namn har vi rövat bort generationer av barn från ursprungsbefolkningen i Australien. Krig efter krig efter krig har välsignats av präster med Bibeln i hand. Alla dessa handlingar har naturligtvis inte ett dugg med religion att göra. Det är den mänskliga ondskan som gömmer sig i religiös täckmantel.  Så har det varit i tusentals år. Det "religiösa" brottsregistret är fruktansvärt.

Genom hela historien har vetenskapen motarbetets av kyrkan. Kunskaperna om universum och hur universum skapades har steg för steg vuxit fram genom mödosamt mänskligt tankearbete. Vetenskapens skapelseberättelse börjar klarna. Vi har kommit till ett vägskäl. Det är hög tid att vetenskapen lägger sig i mänsklighetens viktigaste trosfrågor - frågor om skapelsen och Gud.

Tron på att vi alla är en del av skapelsen och att "allt är ett" är kärnfrågan. Det är en djup avgrund mellan denna tro och tron på budskapet - ”dom och vi”. Tron på att vi alla är lika inför Gud och att vi alla är väl omhändertagna - står mot tron på en Gud som dömer en överväldigande majoritet av människorna till ett helvete på grund av ”fel” tro.

Tomasevangeliet - ett av de mest intressanta bibliska fynden i modern tid. Tomasevangeliet som är skrivet på koptiska, påträffades i Nag Hammadi i Egypten - 1945. Tre delar ur detta evangelium hade tidigare upphittats i den antika egyptiska staden Oxyrhynchos. Dessa tre texter var skrivna på grekiska. De innehöll nästan identiskt samma text som texten i det koptiska Tomasevangeliet från Nag Hammadi. De tre texterna bevisar att det finns en originalversion av Tomasevangeliet som skrivits på grekiska - ett original som härstammar från den allra tidigaste kristendomen.

Den romerska kyrkan hade inte lyckats komma åt att ta bort eller lägga till eller förfalska någonting i Tomasevangeliet från Nag Hammadi. Naturligtvis återfinns inte ett enda ord om något helvete eller om någon djävul i detta (114 verser långa) evangelium. Helvetet och djävulen lyser med sin frånvaro!!!

I Tomasevangeliet framträder Jesus som en visdomslärare. Huvudbudskapet är att Guds rike finns mitt ibland oss och inom oss själva. Genom att söka i vårt inre, kan vi nå kontakt med det gudomliga riket. När vi funnit vårt inre lyckorike - har vi funnit Gud. När vi funnit Gud försvinner automatiskt all girighet, ondska och hat. Vi har själva blivit en del av Guds rike. Detta är kärnan av Jesu budskap enligt denna tidiga version av Tomasevangeliet – en version som undkommit den katolska kyrkans censur.

Einsteins budskap - "Vi måste befria oss från vårt ego och omfamna alla levande varelser, naturen och hela universum i all dess skönhet", speglar exakt samma religiösa tänkande. Samma religiösa tro är även en hörnpelare inom buddhismen.

Mahatma Gandhi ansåg att det i varje religions kärna fanns sanning, förlåtelse och kärlek. Alla religioner fördömer girighet i mycket hårda ordalag. Det finns en gemensam värdegrund i alla religioner. När Gandhi tillfrågades om han var hindu svarade han: ”Ja, det är jag. Jag är också kristen, muslim, buddhist och jude.” Gandhis svar är aktuellare än någonsin.

Mahatma Gandhi betraktade – precis som Albert Einstein - alla våra olika religiösa myter och sedvänjor som religiösa rotsystem som vuxit fram i olika kulturer. Att söka sanningen, att befria oss från vår inneboende girighet, att visa respekt och kärlek för naturen, att lära sig förlåta och att visa kärlek till alla människor - det var Gandhis religion. Dessa uppfattningar är kärnbudskapet i alla stora världsreligioner. Denna tro är raka motsatsen till tron på en Gud som grillar alla med ”fel” religiös tro i en evig kosmisk grillugn.

Ingen har på det engelska språket lyckats formulera budskapet om mänsklig kärlek vackrare än den svenska filosofen Giten:

 

It is when we open our heart that we discover a sense of unity in love with other

people, with the trees, with nature, with the sea and with the blue sky.

This is the silent revolution of the heart.

The human heart is the solution to the problems of the world.

The human heart contains all the answers.

The human heart has the capacity to expand and embrace the whole earth.

 

Översatt till svenska:

Det är när vi öppnar våra hjärtan som vi upptäcker en känsla av kärlek med andra

människor, med träden, med naturen, med havet och med den blå himlen.

Detta är hjärtats tysta revolution.

Det mänskliga hjärtat är lösningen på världens problem.

Det mänskliga hjärtat har alla svar.

Det mänskliga hjärtat har förmågan att expandera och omfamna hela världen.

- Swami Dhyan Giten

 

KAN DET VARA SANT ATT MÄNNISKAN HAR FRI VILJA?

Jag träffade för cirka 25 år sedan en munk i England. Han var en av världens mest kända biodlare – Broder Adam. Han var då 90 år gammal och arbetade i klostret Buckfast Abbey

i södra England. Han var en späd liten man med vitt hår. Jag berättade att jag kom från Sverige och att jag bodde några mil söder om polcirkeln – samt att även jag var biodlare.

 

Hans första fråga överraskade mig. ”Utvecklar drönarna tillräckligt med sperma i så kallt klimat” - frågade han. Jag hade läst allt om biodling under många år, skrivet på både svenska och engelska. Jag hade jobbat med bin 16 timmar per dygn under många somrar. Jag var väl förberedd på att diskutera det mesta om biodling, men jag blev helt ställd av den lilla munkens fråga. ”Jag vet inte” – blev mitt svar. (Några år senare, när vi började lära oss att inseminera bidrottningar även i norra Sverige, stod det klart att munkens fråga var befogad.)

 

Det var en fantastisk upplevelse att träffa denna världsberömda människa. Han var så vänlig. På något märkligt sätt strålade han av mänsklig värme och harmoni. Hans utstrålning påminde om den värme och vänlighet som är så tydlig hos både Nelson Mandela och Dalai Lama.

 

Munkens svar på min kuggfråga - ”Vad skiljer bin från människor” – glömmer jag aldrig.

”Människan har fri vilja. Vi kan välja mellan gott och ont. Bin handlar genom instinkt. Det är den största skillnaden mellan bin och människor”. Hans svar överraskade mig inte, han var ju munk. Så tänkte jag då. Men hans svar har stannat kvar i min hjärna.

Tänk om det verkligen är sant - att människan kan välja mellan gott och ont.

Vi vet numera att jorden inte är universums medelpunkt och att det är jorden som roterar runt solen. Vi vet att många djur har intelligens och kan lära sig att använda verktyg. Vi vet också att det inte bara är människan som kan se olika färger. Vi vet mycket om det naturliga urvalet ”evolutionen”, som har anpassat och optimerat varje djurart till den omgivande miljön. Vi känner även till att plötsliga genetiska språng - så kallade mutationer - inträffar regelbundet. Dessa kunskaper har blivit till vetenskap. Frågan om människor kan välja mellan ”gott och ont” är betydligt mera komplicerad.

Vilken underbar tro - människan kan välja det goda.                                                  Tron att människan har fått gudagåvan att skilja mellan gott och ont, är en grundpelare i alla världsreligioner. Det är en mycket vacker tanke att vi har frihet att välja mellan det goda eller det onda. Om valet är fritt väljer vi naturligtvis det goda – vilken värld vi då kan skapa. 

Tron har en mörk baksida – människan kan välja det onda.

Ingen annan djurart än människan kan utveckla ett sådant hat att vi torterar våra ”fiender”. Denna perversa företeelse visar tydligare än någonting annat att vi är unika. Människor kan lätt uppviglas till den mest ohyggliga ondska. Gång på gång i mänsklighetens historia uppre-pas beteendet. Vi trodde alla att det var slut på tortyr efter andra världskriget. Vi enades om internationella bestämmelser där varje form av tortyr förbjöds. Nästan alla stater var överens. Lika fullt fortsatte tortyren i många länder i världen.

 

Alla trodde vi att detta var begränsat till några få efterblivna diktaturstater. Så kom den stora chocken. Bush-administrationen organiserade tortyr i full skala. Nobelpristagaren i litteratur 2005 Harold Pinter, höll sitt Nobeltal inför en förstummad värld. Han gick till stormangrepp mot USA:s tortyrverksamhet på många håll i världen. Vilken oändlig skam för mänskligheten. Återigen hade det blommat upp. Bilder från de mest motbjudande former av tortyr av irakiska fångar kablades ut i världen. Det blev tyst när Pinter berättade den obehagliga sanningen.

Skendränkningar är ”okay” som förhörsmetod meddelar representanter för Bushregimen. Vad jag skäms. Jag trodde att endast japaner bedrev denna form av tortyr under andra världskriget. Våra folkvalda politiker får inte vara tysta. Det spelar ingen som helst roll om det handlar om USA, Kina eller något annat land – tortyr i alla former måste fördömas rakryggat. Vi har myc-ket obehagliga historiska erfarenheter av tortyr i Europa. Tusentals gånger har vi hört att vi ska ”lära av historien”. Att välja tystnad är inte att lära av historien, tystnaden accepterar. Nästan alla västvärldens politiker valde tystnaden – vilken moralisk jättekatastrof.

 

Den gamla munken ”Broder Adam” hade nog en djupare insikt om människans dubbelnatur än vad jag kunde ana när jag träffade honom. Hans yttrande ”Människan har fri vilja. Vi kan välja mellan gott och ont” var uppenbart grundat på djup visdom.

 

Vi måste lära oss att förlåta.

Vi kommer aldrig någonsin att kunna ”lära av historien” om vi inte inser att vi alla har ett inre ljus och ett inre mörker inom oss. Under speciella omständigheter kan nästan var och en av oss börja hata andra människor. Det är inte dom som är onda och vi som är goda. Människan är i grunden både god och ond. Det behövs inte mycket för att vi ska ändra skepnad. Utan denna självkännedom kommer vi aldrig att kunna lära oss några historiska läxor.

 

Mänsklig ondska vill skapa fiendskap medan mänsklig kärlek vill skapa vänskap. Ondskan söker hämnd medan kärleken söker förlåtelse. En hel varm människa kräver inte att det ska ”skipas rättvisa”. För en hel människa är den högsta rättvisan att förlåta. Låter orden bekanta? Nästan alla historiska illdåd har begåtts av människor som du och jag – det är den nakna san-ningen. Vi kommer aldrig att lära oss att förlåta andra om vi inte lär oss att förlåta oss själva.

 

Nelson Mandela har lärt oss att förlåtelsen kan ske i stor skala. Han gick i spetsen för den mest magnifika förlåtelseakten i mänsklighetens historia när han bad hela befolkningen att förlåta varandra. Såren var djupa men det enda som kunde läka såren var förlåtelsen. Att lägga locket på och försöka glömma är absolut fel väg att gå. Det gjorde man i Kina efter kultur-revolutionen. De såren läks aldrig någonsin. Många som var ansvariga för de mest ohyggliga övergrepp fick behålla sin makt medan de som förnedrats och lidit svårt tvingades till tystnad. Glömskans väg är raka motsatsen till förlåtelsens väg.

En förlåtelseakt ”modell Sydafrika” är den enda vägen till fred i Mellanöstern.
Hela västvärlden är mentalt förblindad av förljugen information. Vi ser inte det uppenbara faktum att det är Israel som ockuperar palestinskt territorium och inte tvärtom. Israel ocku-perar över ett hundra noggrant utvalda platser på palestinsk mark. Förhållandena i Gaza är obeskrivliga. Gaza har förvandlats till ett läger som påminner om gettot i Warszawa. Denna horribla sanning har tystats ned i hela västvärlden – vilken ofattbar skam.

Många barn i Sverige har sjungit sången "Jesus älskar alla barnen". Denna sång har vi alla hört även om vi inte gick i någon söndagsskola. Det spelade ingen roll om vi var röda, gula, vita eller svarta - det lärde vi oss redan som barn. Den som har tagit till sig detta budskap kan inte se ett palestinskt barn i ögonen - inte om barnet växer upp i Gaza. Pojken eller flickan står där med tomma ögon. Vid allvarlig sjukdom dör barnet. Det finns nämligen inga mediciner. Efter andra världskriget befriades judar från koncentrationslägren, men de palestinska fångarna i Gaza har vi övergivit. Detta är en moralisk megakatastrof för hela västvärlden. Endast en förlåtelseakt i Mellanöstern ”modell Sydafrika” kan läka de djupa såren. Någon annan väg existerar inte.                                                    

                                               TÖRNROSA

 

Liisa: Hatet har förgiftat våra sinnen men kärleken väcker oss till slut

- precis som Törnrosa.

NÄR MYSTIKEN SLÅR NER SOM EN BLIXT FRÅN KLAR HIMMEL

Jag har alltid varit fascinerad av mystik – men det räcker inte. För mig har en serie av helt oförklarliga mystiska händelser förändrat hela min livssyn.

I berättelserna nedan figurerar en person som heter Harry Broström på flera ställen. En kort presentation av honom känns nödvändig. Harry ”gjorde lumpen” vid Ing2 i Eksjö 1951 – 52. Han växte upp i byn Skogså som ligger strax utanför Boden. Jag har känt honom i över 30 år. Otaliga gånger har han berättat för mig om händelser i mystikens tecken, men speciellt om en händelse som kom att prägla hela hans liv.

En dag när de värnpliktiga var lediga satt Harry ute i naturen och slappnade av. Plötsligt upplevde han att han smälte samman med björkarna och ängen framför honom. Harry berättar att han upplevde det som om han själv blev en del av naturen. Harry funderade länge efteråt på vad som hade hänt. Han misstänkte att han hade råkat ut för något anfall av scizofreni. Upplevelsen var helt fantastisk men den väckte blandade känslor hos honom.

Harry har under sitt yrkesverksamma liv jobbat som grävmaskinförare och skogsarbetare. Han är nu pensionerad sedan många år. Jag har aldrig träffat på någon person som läst så mycket böcker som Harry. I trettio års tid har jag fått ta över travar av böcker som han läst. Han har läst om kristendom, buddhism, yoga, meditation, psykologi och ockulta fenomen mm – i hela sitt liv! Det handlar om många tusen böcker. Två böcker i veckan var normalt berättar han.

Harry är en outtröttlig sökare. Den händelse som inträffade en sommardag i Eksjö för över 60 år sedan, tände ett intresse hos Harry som aldrig har sinat. Hans favorit är Sigmund Freuds lärjunge Karl Jung. Jungs ordformulering ”synkrona händelser” har jag hört tusentals gånger från Harrys mun. Harry gillar mystik. Han är absolut övertygad om att ”döden” är en återfödelse till ”en annan dimension” – en andlig värld vid sidan av vår fysiska värld.

* Brevsamlingen i Svartbäcken.                                                                                                                  Inte långt från Skogså där jag själv bor, ligger en liten by som heter Svartbäcken. Där bodde en äldre man som hette Ragnar Noren. Han är numera inte kvar i sin gamla kropp. Jag hjälpte honom att fylla i hans deklarationsblanketter ett antal år under 1980-talet. Ragnar var en märklig människa. Han pratade hela tiden om vikingar varje gång jag hjälpte honom med deklarationen. Han var ofta klädd i vadmalskläder. Han hade under vintern kallt inomhus.  Vid ett tillfälle fick jag ha vantar på mig medan jag fyllde i alla deklarationsbilagor för att  inte frysa alltför mycket om händerna.

Inne i hans fantastiska hus som var mycket unikt, hade han byggt en fyrkantig öppning i en mellanvägg - där han fäst speglar mot alla ytor. Öppningen var gissningsvis 60 cm både i bredd, höjd och djup. Man kunde stående luta in huvudet i öppningen – och det var precis vad han bad mig göra vid ett tillfälle. Eftersom det var speglar både på vänster och höger sida såg öjag upprepade spegelbilder när jag sneglade i sidled. Eftersom även golv och tak i öppningen var försedda med speglar såg jag ett liknande bildfenomen när jag tittade uppåt eller nedåt. Men rakt fram såg jag bara mig själv. (Ingen spegel fanns ju bakom mitt huvud).

”Så där är livet” – sa Ragnar. Hans ord fastnade i hjärnan. Jag förstod att han menade att vi har varit med många gånger förr. Rakt fram såg jag mig själv medan de upprepade spegel-bilderna i sidled och i höjdled var illustrationer av tidigare liv. Symboliken var övertydlig. Ragnars sätt att åskådliggöra reinkarnationen med hjälp av speglar glömmer jag aldrig. Men historien om den märkliga spegelöppningen har en fortsättning.

När jag studerade bildfenomenen som skapades av alla dessa speglar fastnade mina ögon på en brevbunt som låg längs inne i öppningen på vänster sida. Det var en bunt på kanske tio brev som var prydligt knutna ihop med ett snöre. Jag såg avsändaren på det översta kuvertet - ”Sigvard Eklund”. Jag hajade till och frågade - ”är det den berömda svensken Sigvard Eklund som har skrivit breven ?”. ”Ja” - svarade Ragnar. ”Men hur känner du honom?” - frågade jag. ”Vi läste på Hermods tillsammans under rekryten i Boden. För han gick det bra, men jag blev tokig” – svarade Ragnar.

Jag kan garantera att jag hisnade till. Sigvard Eklund var under många år ordförande för Internationella Atomenergikommissionen IAEA. Att finna en privat brevsamling mellan honom och en bonde i den lilla byn Svartbäcken överraskade mig rejält.

Några dagar senare berättade jag för professorn i fysik vid Luleå Tekniska Universitet, om mitt sensationella brevfynd i den lilla byn Svartbäcken. Han stönade vilt och berättade att han i över ett års tid hade varit tvungen att sortera brev, som vår svenska Nobelpristagare i fysik Hannes Alfvén hade skrivit till IAEA. Alfvén var kritisk till många beslut som hade fattats av IAEA och naturligtvis var det ordförandens uppgift att besvara breven. Det var alltså Sigvard Eklund som besvarade kritiken. Denna kommunikation måste katalogiseras och bevaras. Så var denna sensationella historia slut trodde jag länge – men ack vad jag bedrog mig.

* Vi möttes i öltältet i Skogså.                                                                                                                         Vi hade tidigare under sensommaren en marknad på en liten fotbollsplan nära byn Skogså. På kvällen restes efter marknaden ett större tält där människor från Skogså och intilliggande byar kunde träffas och grilla en korv och naturligtvis köpa en öl och vara tillsammans. Denna fina tradition ägde rum några år under 90-talets slut.

En som särskilt uppskattade tillställningen var en gammal kompis till mig Harry Broström. Han och jag gillade att berätta historier och dricka starköl – liksom många andra förstås. Det kändes som en fin byakultur även om någon enstaka person blev något överförfriskad. Alla var bara glada och uppsluppna. Under en sådan byafest hände något märkligt.

Plötsligt tog Harry tag i min arm och bad mig följa med. Litet förvånad blev jag när han drog iväg mig till en kvinna som satt tillsammans med några andra personer vid ett bord inne i tältet. Jag kände alla de andra men kvinnan hade jag aldrig sett tidigare. Med orden ”ni ärtvillingsjälar” – gick Harry tillbaka och lämnade mig kvar. Jag tyckte att det var mycket pinsamt, men jag började prata med den okända kvinnan. Jag berättade så småningom att jag var fysiker och hon berättade då att hennes gudfar Hannes Alfvén (!) också var fysiker och att hon bodde i Svartbäcken. Jag blev – lindrigt uttryckt – totalchockad.

Jag VET att mitt hår reste sig på skaft. Jag tänkte att hon måste vara mytoman. Det kan inte vara sant att hennes gudfar var Hannes Alfvén – han som hade kritiserat IAEA:s beslut under så många år. Hon bodde dessutom nästan granne med Ragnar Noren där jag funnit den privata brevsamlingen mellan honom och Sigvard Eklund. Tankarna virvlade runt i skallen. Det här är ju inte klokt tänkte jag. Det blev för mycket för mig. Jag lämnade öltältet och gick hem till mitt hus i Skogså. Jag var mycket omskakad över vad som hänt.

Dagarna gick och det visade sig att Harry Broström fick rätt – vi var tvillingsjälar. Det går att finna ett lock till varje gryta – något liknande brukar vi säga. Det visade sig stämma väl för oss båda. Jag har ofta funderat på dessa otroliga upplevelser. Slumpen kan spela många spratt – men kan slumpen förklara den händelse som inträffade något år senare?

* En helt sanslös händelse vid en svensk-kinesisk konferens i Beijing.                                       Jag var svensk representant för Statens Energimyndighet (STEM) vid en konferens om bio- bränslen i Beijing. Vi var fem professorer/forskare från Sverige - förutom representanterna från Energimyndigheten. I detta sällskap fanns en pensionerad professor från Lund. Hon föreläste före mig. Hon uttalade sin engelska så övertydligt att alla kinesiska professorer förstod varje ord.

Sist av de svenska representanterna föreläste jag om växthuseffekten. Ibland är jag spirituell och lyckas väl när jag föreläser. Alla kinesiska professorer gillade mitt föredrag. Några yttra- de "äntligen har jag förstått växthuseffekten". En av STEM:s representanter som jag kände sedan ungdomsåren berömde mig med orden "inte visste jag att du var en så bra överstepräst. Det var bra för Sverige".

Sedan kom damen från Lund fram till mig och tackade för min föreläsning med orden - "Jag drömde mig tillbaka till min ungdom när jag lyssnade på din föreläsning. Min handledare hade alltid samma globala perspektiv på energifrågor som du hade. Det var en fin stund för mig att lyssna till ditt föredrag" – exakt så sa hon. Jag blev konfunderad. Aldrig hade jag fått beröm med sådana märkliga ord tidigare. Jag blev väldigt fundersam. Vem var denna pensionerade professor?

På kvällen åkte vi i en halvstor buss till en middag med en hög kinesisk politiker. På väg till middagen satt damen från Lund på stolen framför mig i bussen. Jag var nyfiken och frågade henne diskret: "Får jag fråga vem som var din handledare i Lund"? - (den person som hon "drömde" sig tillbaka till under min föreläsning).
                                                                                                                                          Hennes svar skakade om mig rejält. Jag ska försöka göra en lång berättelse kort. Han hette Gösta Ehrensvärd. Han spelade Chopin professionellt och han var greve. Hon berättade flera detaljerade historier om Gösta. "En av hans nära vänner var Nobelpristagaren i fysik Hannes Alfvén (!) Det var spännande för mig som ung doktorand att få träffa sådana personligheter".

Hon berättade att Gösta hade fått en professur i New Orleans och gift om sig med en kvinna som hette Phyllis. Hon berättade också att hon åkte över till New Orleans före sin disputation eftersom Gösta var handledare för hennes doktorsavhandling. Hon träffade då Göstas nya fru Phyllis personligen.

Jag lyssnade tålmodigt och koncentrerad på hennes långa berättelse om Gösta Ehrensvärd. Jag visste mycket väl vem han var. Till slut kunde jag inte hålla mig längre så jag avbröt henne och frågade "träffade du någon gång Göstas tidigare fru?"

Hon blev tyst ett tag och tänkte efter. "Nej det gjorde jag aldrig" svarade hon till slut. Men plötsligt kom hon ihåg en händelse som hon mindes tydligt. "Vid min första institutionsfest i Lund visade Gösta stolt upp sina nyfödda tvillingar för oss doktorander. Dessa två barn fick han tillsammans med sin före detta fru”. Hon vände sig då rakt bakåt mot mig och höll uppsina bägge armar för att visa hur det såg ut när Gösta visade upp sina tvillingbarn. Jag blev djupt omskakad - men fann mig i situationen.

"Du menar Katty och Betty" frågade jag. Hon frågade med vitt uppspärrade ögon "Hur vet du vad dessa barn heter"? - - - "Jag är gift med en av dessa tvillingar" svarade jag. Hon blev totalt paralyserad. Gång på gång vände hon sig om för att se på mig. "Det här är tusen gånger värre än jag någonsin har varit med om" ... "Det är ju helt sanslöst" - yttrade hon till slut.

Min självklara slutsats.
Denna händelse är för mig ett bevis på att det existerar en annan värld vid sidan av vår fysiska värld. I min föreställningsvärld var detta en hälsning från Gösta till sina tvillingbarn. För mig personligen var händelsen omskakande "ända in i märgen".                                                                                                    .
Jag har tänkt hundratals gånger på vad som inträffade. På andra sidan jordklotet berättar en dam från Lund - som jag aldrig träffat tidigare - att hon drömde sig tillbaka till sin ungdom under min föreläsning. Jag påminde om hennes vetenskaplige handledare under hennes dok- torandstudier i Lund. I en minibuss på väg till en middag, berättade hon vem denne person var. Till slut vänder hon sig helt om mot mig och håller upp sina armar för att visa hur Gösta stolt visade upp sina små tvillingbarn - en händelse som utspelade sig för över 50 år sedan! Den ena av tvillingarna råkade vara min fru. Snacka om ett mirakulöst sammanträffande!

Damen från Lund skrev och berättade om sina personliga erfarenheter av Gösta - ett brev som jag överlämnade till min fru vid återkomsten till Sverige. Hon bara gapade av förvåning.

* Hannes Alfvén var synsk.                                                                                      Hannes Alfvén var en mycket upptagen människa. Min fru Katharina som han var gudfader till, fick nästan aldrig några presenter av honom när hon fyllde år. En födelsedag när Hannes råkade vara på besök, bjöd han emellertid på glass. Elisabeth (Betty) sprang omkring och lekte medan Katharina (Katty) snällt satt ner bredvid Hannes och lyssnade på konversationen mellan honom och pappa. Då fick hon plötsligt några goda råd som hon aldrig glömmer. ”När du blir stor måste du läsa japanska för Japan kommer att bli en stor industrination. Sen måste du lära dig kinesiska för Kina kommer att bli världens ledande industrination”. Dessa visa levnadsråd från Hannes Alfvén fick Katharina höra när hon fyllde 7 eller 8 år.

Att förutse att Japan skulle bli en stor industrination för 50 år sedan var kanske inte så omöj- ligt, men för att kunna förutse att Kina skulle bli världens industriella centrum behövdes en kristallkula. Katharina blev förskräckt när hon såg de konstiga japanska tecknen och beslöt sig att koncentrera sig på kinesiska, men det var samma konstiga tecken även i detta språk. Hon beslöt sig för att studera till veterinär i stället. Så blev det.

En hel händelsekedja.                                                                                                         Historierna ovan är inte berättelser om enskilda händelser som inte har någonting att göra med varandra. Tvärtom - det handlar om en hel serie av händelser som är sammanlänkade. Men historien är ännu inte komplett.

Jag måste ta i för att kunna berätta historien färdigt. Jag skäms för att erkänna det, men jag hade drabbats av en märklig fobi. Jag hade varit besatt av tanken att möta en kvinnlig veteri- när som skulle bli mitt livsöde – i flera år! Jag vet att detta låter galet men märkligt nog var det så. Jag stannade hos min grannbonde när jag kom hem från jobbet - varje gång jag miss- tänkte att det var en veterinärbil som stod parkerad utanför bondens ladugård. Men ingen veterinär kom in och fikade tillsammans med oss. Jag har aldrig någonsin, varken tidigare eller senare i livet, drabbats av någon liknande fobi – utom under dessa år.

När Katharina under ölfesten i Skogså berättade om sin gudfar Hannes Alfvén och att hon bodde i Svartbäcken hisnade jag inombords. Men när hon berättade att hon hade jobbat som veterinär under många år – då ställde sig mitt nackhår på skaft. Jag kände det! Jag visste att mitt livsöde var beseglat.

Allt svammel om ”slumpen” kan ni kasta i papperskorgen!                                         För den som har fått vara med om många liknande händelser existerar inte ens tanken på att det är slumpen som spelat spratt. Sådana upplevelser påverkar hela ens livsåskådning. Det går inte att undvika att börja fundera över livets mystik. Så dramatiska händelser får vem som helst att förstå att livet är ett enda stort mysterium.

* En hälsning från andra sidan
En annan fantastisk historia som också sitter mycket djupt bevarat i minnet, vill jag gärna berätta. Det är en otrolig händelse som jag ofta tänker på. Jag förlorade en gång en nära släkting som jag lärt känna redan som barn. Detta var en mycket sorglig upplevelse. Denna unga man besökte något år före sin bortgång min sommarstuga som ligger vid stranden av en sjö. Han älskade platsen. Någon månad efter den sorgfyllda begravningen döpte jag och min fru en tall nära sjön till denna persons namn. För mig och min fru blev denna tall en fin symbol för min bortgångna släkting.

Ett drygt halvår efter begravningen åkte jag och Harry Broström (samma person som förde samman mig och min nuvarande fru) i bil längs sjön och jag berättade om den smärtsamma begravningen av min släkting. Jag berättade också om att jag och min fru döpt en knotig tall efter honom och att vi brukade stanna vid tallen och ta av oss mössan för att hälsa på honom. När vi körde längs skogsbilvägen passerade vi en plats där tallen kan skönjas från vägen. Jag pekade då i riktning mot tallen för att visa Harry var tallen stod.
                                                                                                                                                 Då inträffade något som jag aldrig kommer att glömma. Till min stora tur var jag inte ensam som upplevde händelsen - eljest hade jag knappast kunnat berätta om vad som hände. I exakt samma stund som jag pekade mot tallen kom en stark ljusblixt rakt uppifrån och slog ner i riktning bakom tallen. Ljusblixten såg ut som ett jättestarkt stjärnfall. Inte ett moln fanns på himlen. Jag blev mentalt golvad och kom mig inte för att säga ett enda ord. Harry som satt bredvid mig i bilen yttrade orden "men - det var ett poltergeist". Jag och Harry brukar ofta åka denna skogsbilväg och prata om allt möjligt, men denna bilfärd blev ovanligt tyst.

Tankarna i min hjärna virvlade runt. Jag räknade snabbt ut att jag hade hållit mina ögon öppna utomhus i närmare en miljard sekunder. Jag har aldrig i hela mitt liv sett ett stjärnfall mitt på dagen. Ljusblixten slog inte ner en sekund före eller en sekund efter det ögonblick när jag pekade på tallen. Blixten slog ner exakt när jag pekade mot tallen. Det är 360 grader "runt om". Blixten hade kunnat slå ner bakom mig eller vid sidan av, men ljusblixten slog ner exakt i den riktning jag pekade - snacka om ”sannolikheter”.

För personer som läser denna historia är det troligen bara ord som snart glöms bort. Men för mig och Harry sitter denna händelse kvar livet ut. Vi brukar ofta prata om den helt sanslösa ljusblixten som vi båda fick se. Vid ett tillfälle berättade jag om denna händelse vid ett före- drag i Boden. Harry var inbjuden gäst. Att med egna ögon få se denna ljusblixt var en så ena- stående märklig upplevelse att det kändes bra att ha ett vittne till vad som inträffade.

* En sista nyårshälsning

Jag och min fru Katharina sitter hos några vänner i byn där jag bor. Det är nyårsafton och vi dricker vin, äter god mat och är glada. Halv tolv på natten ringer telefonen och min gamla kompis Harry Broström framför en nyårshälsning från en granne som ligger på sjukhuset i Sunderbyn. Grannen var då och då inlagd för medicinsk behandling. Harry sa att grannen var mycket angelägen om att han skulle framföra hälsningen även till mig. Harry ursäktade sitt sena samtal men han kände sig tvungen att framföra grannens nyårshälsning direkt.

Katharina frågade vem som ringde upp mig efter samtalet. Jag kommer exakt ihåg vad jag svarade - ord för ord. "Det var en sista hälsning från grannen (namn). Han har somnat in". Jag hörde orden som kom från min mun men jag kan garantera - det var inte mina egna ord.

 

Det blev dödstyst runt bordet och jag kände mig mycket olustig. Hur i helsike kunde jag fram- föra en så tragisk avskedshälsning när jag endast fått en nyårshälsning från grannen - via en gammal kompis? Jag skämdes och försökte be om ursäkt. Alla runt bordet tyckte att mina ord var ett synnerligen dåligt skämt - inklusive jag själv. Jag blev illa berörd.

 

Nästa dag - på nyårsdagen - kom beskedet. Tidigt på nyårsmorgonen hade sjukhuspersonalen funnit min granne död i sin sjukhussäng. Ingen vet när han somnade in. Beskedet skakade om oss rejält. ”Det här är det värsta vi någonsin varit med om” – så kommenterade våra vänner denna otroliga händelse. Grannens "sista hälsning" glömmer ingen av oss någonsin.

De omskakande upplevelser som jag berättat om ovan, är ett urval av händelser där andra personer var med när det ofattbara inträffade. I dessa fall har jag tillsammans med andra berörda kunnat vrida och vända på alla tänkbara logiska förklaringar till vad som hände.                                                                        Av någon märklig anledning har jag även när jag varit ensam fått vara med om en serie helt otroliga händelser. Det känns nästan oseriöst att berätta om mystiska händelser som man bara själv fått uppleva, men en sådan händelse är så speciell att jag gärna vill berätta den.

* ”Sail along silvery moon”.                          En nära vän som jag känt sedan ungdomsåren drabbades plötsligt av en massiv hjärnblödning och hamnade i koma. Efter några veckor lämnade han sin medvetslösa kropp. En månad före hans bortgång åt vi lunch tillsammans. Jag berättade under lunchen att många kompisar hade drabbats av cancer och hävdade bestämt att även jag - förmodligen - led av cancer men att jag aldrig skulle uppsöka något sjukhus för att kolla upp saken närmare.

Jag tror inte att du har cancer - svarade min gamle vän plötsligt. Varför inte - frågade jag. Man äter inte som en varg om man har cancer - svarade han. Lunchmaten smakade bra och tydligen slukade jag maten med en sådan aptit att det övertygade honom om att jag måste vara fullt frisk. Jag har berättat denna dråpliga historia åt många personer som jag känner.

Vi jobbade på samma arbetsplats i nästan 30 år. Vi åkte tillsammans med bil till och från jobbet i många år. Vi kände varandra ”utan och innan”. Vi hade självklart många gånger diskuterat skapelsens stora mysterium och om vad som händer när vi ”dör”.

Under vår gemensamma lunch berättade min kompis att han närvarat vid begravningen av en nära vän. Han sa att prästen som skötte begravningen höll ett mycket fint tal. Han framförde ungefär samma uppfattning om döden som du beskrivit i din bok - yttrade han. Jag studsade till. Min kompis hade läst mitt bokmanus. Jag vet att jag har rätt, ingen människa har någonsin dött - svarade jag. Det är vad jag nu kommer ihåg av vårt samtal under lunchen. Det var sista gången vi träffades.

Någon natt (eller några nätter) efter hans bortgång fick jag vara med om en helt sensationell dröm – en dröm som varade hela natten igenom! I denna märkliga dröm såg jag han och hans fru (som lämnat jordelivet före honom) dansa på Björknäsparken i Boden. De virvlade runt på dansbanan till låten ”Sail along silvery moon” hela tiden. De verkade aldrig bli trötta.

Jag stod nära en stor uteveranda där folk kunde fika när de inte var på dansbanan. I drömmen var allt precis som det såg ut i min ungdom. Jag retade mig på att min gode vän och hans fru aldrig tittade upp mot mig när de svängde runt i dansen. Inte en enda blick fick jag trots att jag observerade dem hela natten lång. I drömmen var jag lustigt nog irriterad över detta.

Efter att inte ha fått en enda minuts djupsömn, kollade jag på morgonen när låten Sail along silvery moon var populär. Låten var en ”saxofonhit” från 1958. Den blev snabbt populär i nästan hela världen och spelades under många år i radio. I slutet av 50-talet var den en omtyckt dansbandslåt. Det var då som min kompis träffade sin blivande fru och det var då som de dansade runt till denna danslåt på Björknäsparken i Boden. Detta vet jag.

Att en och samma musiklåt sjunger i öronen och att jag samtidigt ser min kompis och hans fru dansa runt till denna låt natten lång - var en dröm som jag aldrig glömmer. Gång på gång försökte jag få stopp på drömmen men varje gång jag slöt ögonen kom drömmen igen. Jag såg en stund på TV, jag åt en nattmacka – jag prövade alla tricks utan att lyckas få stopp på den helt otroliga drömmen.

Jag har aldrig någonsin haft en så märklig dröm. Normalt händer det någonting i drömmar, men absolut ingenting annat hände än denna eviga dans till en och samma danslåt – och detta pågick en hel lång natt! Jag är övertygad om att varje människa som nyss har förlorat en nära vän och sedan får vara med om en sådan otrolig dröm blir djupt omskakad. Jag kände mig ”mentalt knockad” på morgonen. Någon annan tolkning än att drömmen var en hälsning från andra sidan existerar inte i mitt huvud. Det var samtidigt en ovanligt vacker dröm. Min gamle kompis hade träffat en som väntat på honom - och det var ett mycket kärt återseende.

Jag kan lova - det krävs en hel del innan en inbiten ateist ändrar världsåskådning. Men jag har fått uppleva så många oförklarliga händelser att jag tvingats ändra uppfattning. I min ungdom trodde jag att jag var den sista på hela vår planet som skulle börja tro på andar - men så blev det. Jag har till råga på allt blivit fullständigt övertygad.

Vi är inte bara ett paket av kött och blod som lever på jorden, medan jorden snurrar ett visst antal varv runt solen (år) innan kroppen dör. Vi är även ett andligt medvetande som utvecklats under många livscykler. Vårt sanna jag är vår andliga identitet och den kan inte dö.

Mystiska händelser sätter spår. Massor av människor har fått vara med om händelser som är helt omöjliga att ”förklara”, men de flesta stöter ifrån sig allt som har med mystik att göra. Alla händelser klassificeras som ett resultat av slumpen. De som inte skyggar för mystik läg- ger händelserna på minnet, men vill normalt inte prata om dem. De är rädda för att stämplas som mentalt vrickade eller galna. På något oförklarligt sätt har mystiken blivit tabu.

Finns det väldigt många människor som varit med om liknande upplevelser som jag berättat om ovan? Har de flesta ”mörkat” alla sådana upplevelser eftersom de skyggar för mystik?  Det är en fråga som jag ofta ställt mig.

Varje logiskt tänkande varelse måste vara försiktig med information. Det vimlar av människor som har mycket livlig fantasi. Alla gillar spännande spökhistorier. Barn älskar sagor. Det är dessutom sant att slumpen kan förklara de mesta. Därför är det en sund inställning att vara skeptisk till all information som har med ”det oförklarliga” att göra.

Men ibland inträffar händelser som ställer allt på ände. Ibland får vi vara med om äkta mystik - händelser som skakar om rejält. Jag har en inbyggd misstänksamhet mot alla andra personers berättelser om de har med mystik att göra. Därför har jag valt ut händelser där det finns vittnen. Om man kontrollerar med inblandade personer att det man skrivit är korrekt – närmare sanningen kan man inte komma. (Den sista historien ovan var en ensamupplevelse).

Under första halvan av min livsvandring var jag ”rykande” ateist. Vetenskapen är min religion hävdade jag stolt. Jag avskydde allt snack om tomtar och troll. Men en hel serie av helt oför- klarliga mystiska upplevelser har förändrat min världsbild i grunden. Tron på att vi pendlar mellan liv i kropp och liv i en slags andlig värld – att vi reinkarnerar – har blivit min absoluta övertygelse.

Vi kan inte se och ta på allt. Det finns något ”bakom blommorna och sången”, något som vi inte kan begripa med vårt jordiska förstånd. Det finns en andlig värld vid sidan av vår fysiska värld. Vi slår inte av TV:n när vi ”dör”, vi byter bara kanal. Det är dessutom ett överraskande bra kanalbyte. I själva verket hör vi hemma i den andliga världen. Vår berömda svenska skald Dan Andersson har lyckats formulera detta budskap så elegant - ”kom till oss ty denna jorden tillhör inte riket ditt”.

Det är omkring ett hundra år sedan Dan Andersson levde. Ännu idag citeras hans dikter vid nästan varje begravning. Dan Andersson lyckades finna ord som berör oss mycket djupt. Det är någonting inom vårt undermedvetna som väcks till liv när vi lyssnar på hans fantastiska dikter. Vi blir tysta och andaktsfulla inombords.

”Andra sidan” är en verklig drömvärld.                                                                                        Varje människa har någon gång upplevt drömmar där allt är lika verkligt som när vi är vakna. Ibland är sådana drömmar så fantastiska att vi gärna vill sjunka tillbaka in i drömvärlden när vi vaknar upp. Allt förefaller ”verkligt” i sådana drömmar. Det är till denna underbara dröm-värld som vi kommer när vi lämnar vår kropp. Den världen är lika verklig när vi väl är där, som den fysiska världen är när vi lever i kropp. 

Frågan är om inte vårt liv också är en slags dröm. En cell består av många miljarder atomer. Vår kropp består av många miljarder celler. Vår egen galax Vintergatan består av många miljarder solar och ännu fler planeter. Det synliga universum består av många miljarder galaxer. Det är fullt möjligt att detta århundrades största vetenskapliga upptäckt blir att det finns många miljarder olika universum. Allt är så fruktansvärt förbryllande. Det känns som om verkligheten är overklig. Frågan är befogad – är vårt liv också en dröm?

”Andra sidan” är bara en liten pusselbit.                                                                                                              Existensen av en andlig värld vid sidan av vår fysiska värld är en revolutionerande insikt – men det är bara en pusselbit i livets stora pussel. Den ger ingen förklaring till den största av alla frågor: Vad är Gud?  Vi får nog tills vidare nöja oss med Albert Einsteins svar på frågan om Gud: Frågan är för stor för vårt mänskliga förstånd. Kanske är det meningen att vi inte ska kunna förstå?

Livet är mystik. Skapelsen är mystik. All sann konst och vetenskap är också mystik. Ingenting är större än mystiken. Tragiskt nog är det många som stängt ute mystiken. De vandrar fram som enögda cykloper och tror bara på det vi ser. Den moderna fysiken har gått dem helt förbi. Det är synd om människor som inte tjusas av mystiken. Vilken trist värld de lever i.

En lärorik händelse utanför systembolaget i Uppsala..
Alla mystiska händelser som jag berättat om ovan, har inträffat på äldre dar. Men en gång i unga år fick jag vara med om något mycket märkligt. Jag samlade in pengar åt Vietnams befrielsefront FNL utanför systembolaget i Uppsala strax före nyår 1972. Jag berättade om USA:s terrorbombningar med B52-or över tättbefolkade områden i Vietnam. Detta bestialiska massmord sattes igång under julhelgen. Jag ville kräkas inombords.

Jag kan garantera att hatet skummade ur mig. Jag beskrev hur fasansfullt det såg ut på marken där bomberna regnade ner. Folk öste in pengar i insamlingsbössorna. Många yttrade att deras "julefrid" var förstörd. Folk var mycket upprörda. Det var sorg i luften. Då inträffade något som skakade om mig rejält.

 

Någon frågade mig plötsligt "Vet du vilka jag hatar” - vilken otrolig frågeställning! Frågan skar rakt in i kroppen. Jag vände mig om och såg personen som ställde frågan bara en meter ifrån mig. Personen var en medelålders man - snaggad och med lite skäggstubb. Han var magerlagd och cirka 170 cm lång. Jag kan än idag se hur han såg ut. Jag skulle kunna göra en fantombild av mannen om jag hade varit en bra konstnär. Hans ansikte glömmer jag aldrig.

"Nej - vilka hatar du?" - frågade jag honom. Av någon märklig anledning såg jag inte på mannen när han svarade. Hans svar skakade om mig - "Jag hatar judar så inni helvetet" .
Han väste fram dessa ord i rent raseri. Jag rös till ordentligt inombords.

"Hur kan du ha..." ??? Jag vände mig mot mannen och skulle fråga "Hur kan du hata judar", men jag hann inte uttala frågan klart - han var borta!!! Han var som uppslukad av jorden. Jag vred mig runt åt alla håll - men mannen fanns inte inom synhåll. Jag blev mentalt totalgolvad.
Jag blev så förvirrad att jag for hem till min fru i Uppsala på direkten. Till henne berättade jag vad jag hade varit med om. Hon svarade att mannen troligen smet iväg på stubinen när han yttrat sig så helgalet. Jag ville tro henne - men jag kunde inte. I hela mitt liv har jag tänkt på denna helt sanslösa händelse.

På äldre dagar tror jag mig förstå vad jag fick vara med om. En människa som inte tillhörde vår fysiska värld visade sig för mig. Budskapet var solklart - vad vi hatar spelar ingen roll. Det är själva hatet som är det farliga. Om vi hatar homosexuella, färgade, muslimer, kvinnor eller krigande amerikaner så är det ondska vi sprider. Vi är "samma andas barn" - hatets barn.

Vem eller vad såg jag? Denna fråga ligger och ruvar inom mig.
* Det är inte bara mannens plötsliga försvinnande som har fastnat i hjärnan.
* Det är den otroliga frågeställningen "Vet du vilka jag hatar" - som bitit sig fast mest.

* Hans fasansfulla svar "Jag hatar judar så inni helvetet" - glömmer jag aldrig någonsin.

 

Jag fick lära mig en viktig läxa för livet.

Hat föder hat, våld föder våld och hämnd föder hämnd i all oändlighet. Det blir aldrig något slut på den onda spiralen. Att hata är människans eviga förbannelse. När vi inte orkar hata längre, när hatet tar slut – då först blir vi fria. Buddha, Jesus, Muhammed, Mahatma Gandhi, Nelson Mandela, Dalai Lama – listan på personer som framfört detta budskap är oändlig.

 

Ondskan arbetar med att sprida hat i världen. Ondskan älskar krig och konflikter. Ondskan hatar diplomati. Ondskan försöker hetsa religioner mot varandra. Ondskan har inga politiska målsättningar, den är blind. Ondska hatar alla former av vänskap, men mest av allt hatar den förlåtelsen. Ondskans förlamande inverkan på oss bryts först när vi lär oss att förlåta.    

VI LÄR OSS AV VÅRA KOLLEKTIVA MISSTAG

* Tanken på att avla fram överlägsna människor var allmänt accepterad i vissa delar av världen för inte så länge sedan. Människan har bedrivit avel med nästan alla djur som vi levt tillsammans med i århundraden: bin, hönor, katter, hundar, kor och hästar mm. Självklart har många misstag begåtts. Vi har lärt oss att vara mera försiktiga. För långa grisar får problem med ryggen och alltför muskulösa jättetjurar kan knappast gå. Naturen sätter en gräns, men trots alla misstag anses denna avel ha varit mycket framgångsrik.

 

Tänk om Hitler lärde oss en nyttig läxa! Vi såg de groteska följderna av aveln på den ”ariska” människan. Hade vi lärt oss läxan utan denna historiska lektion?

* Tanken på att skapa politiska partier med de mest begåvade arbetarna i ledningen – kommunistpartier, för att framgångsrikt kunna sätta stopp för den råa kapitalistiska utsugningen av arbetarklassen, var mycket spridd i världen för inte så länge sedan.

 

Tänk om Stalin och Mao lärde oss en lärorik läxa! Vi har alla bevittnat vad som hände. Till och med vårt tänkande började fängslas. Allt blev likriktat och en massiv korruption blev följden. Hade vi lärt oss läxan utan dessa historiska lektioner?

* Tanken på ett evigt tillväxande massproducerande köp/slit/släng-samhälle, är fortfa-rande mycket spridd i världen. På en begränsad yta är naturligtvis inte obegränsad tillväxt möjlig. Vi kommer snart att lära oss ännu en smärtsam läxa, systemet håller inte i längden.

 

Tänk om vi aldrig hade fått bevittna de oundvikliga skadorna på jordens ekosystem som ett sådant samhälle skapar! Då hade vi kanske aldrig lärt oss läxan att allt vi gör måste vara ekologiskt hållbart. Vi hade aldrig lärt oss att all verksamhet måste ske på naturens villkor.

 

* Tanken på att skapa ett samhälle där det är möjligt att samla astronomiska förmögen-heter hos några få, ”den amerikanska drömmen”, lever fortfarande kvar. Denna dröm skapar naturligtvis fattigdom för en mycket stor del av befolkningen. Kriminaliteten explode-rar. Nära en femtedel av alla fångar i världen finns idag i USA – ett land med drygt 4 procent av världens befolkning. Den ultragiriga kapitalismen har skapat en ny variant av koncentra-tionsläger - fängelser. Det är rädsla som gör det möjligt för ett sådant samhälle att överleva.

Därför blommar vapenindustrin i USA. Utan rädsla kommer avgrunden mellan rik och fattig inte att kunna bestå. En skriande ojämlikhet byggs med vapen, skräck och terror.

 

Vi kommer snart att få bevittna sammanbrottet av den mest giriga form av kapitalism som människan lyckats skapa. Utan denna historiska lektion kommer vi aldrig att kunna förstå varför girighet fördöms som en dödssynd i alla våra stora religioner.

 

* Tänk om vi aldrig hade fått skåda följderna av religiöst hat i alla dess former?

I USA gömde sig hatet tidigare bakom brinnande kors i vita änglakläder vid hatorgier där fär-gade människor stympades och brändes på bål i den amerikanska södern. Ledare inom den kristna högern i ”tea-party”- rörelsen gömmer sig idag bakom ett hårkors i ett kikarsikte.  

 

Hatet i Israel fokuseras på folkfördrivning. ”Gud” har gett folket ett stort land som måste be-frias - Storisrael. Det sträcker sig över många länders territorium ända till Bagdad. Storisrael

kan bara förverkligas genom folkfördrivning. De hundratals ”bosättningarna” på palestinsk mark är tillräckliga bevis.

Att stena kvinnor får hela världen att stelna av fasa. I islams namn välsignas den barbariska seden på vissa platser. De rättslagar som började tillämpas i Medina och litet senare i Mecka, var anpassade till de förhållanden som då rådde. Stamkrig, spritmissbruk, våldtäkter, utbredd stöld som gjorde handeln omöjlig - allt detta måste stävjas med hårda lagar för att kunna byg-ga upp ett enat islamskt rike. Att tillämpa uråldriga rättssystem i dagens samhällen är helgalet.

 

Tänk om vi aldrig hade fått skåda resultatet av allt primitivt religiöst hat! Kanske hade vi då aldrig förstått det centrala budskapet i världens religioner - ”Gud är kärleken”.

ATT TYGLA GIRIGHETEN BLIR NÄSTA SVÅRA LÄXA

 

* De ekonomiska spelreglerna i världen är en galopperande cancer. När byggindustrin och bankerna i USA öste ut pengar till bostadslån ”långt över skorstenarna”, visste man att sys-temet skulle kollapsa. ”Sub-prime”-lånen var ett gigantiskt pyramidspel. ”Det absolut säkras-te av alla säkerheter” enligt amerikanska kreditvärderingsinstitut, blev en stor skuldfälla för många nationer. Flera tusen miljarder dollar stals genom detta pyramidspel och hela värl-dens finanssystem var nära ett haveri. De som iscensatte historiens största svindleri tjänade miljarder, medan miljoner skattebetalare blev ruinerade. Det verkar som om de ekonomiska spelreglerna inte kommer att ändras förrän hela det sjuka finanssystemet kollapsar.

 

* Om läkemedelsbolagens vinster är kopplade till hur mycket mediciner som pumpas ut i marknaden, så kommer snart medicinerna att svämma över alla bräddar. I stället för motion och sunda matvanor blir det piller och i stället för att lära sig att leva så att man mår bra blir det lyckopiller. Det ringer snart en klocka i varje hem som påminner om att det är dags att ta en ny dos. Mängder av farliga mediciner spolas ut i avloppen. Överanvändningen av antibio-tika är grotesk både hos människor och inom djuruppfödningen. Alla vet att vårt naturliga immunförsvar är hotat, men detta tycks inte spela någon som helst roll.

 

* Inte ens de allra enklaste åtgärderna blir genomförda. Plastkorkar från miljoner plastflaskor och ofantliga mängder plastmaterial driver runt i havsströmmarna. Plastsoporna flyter iland i många känsliga marina miljöer. Mängder av sjöfåglar dukar under när de matar sina ungar med plastskräpet på stränderna. Massor av fartyg dumpar allt avfall direkt i havet. Människans svineri är utan gräns.

 

* Den Finlands-svenska skogskoncernen Stora Enso gör stor reklam för sin miljövänliga och humanitära profil. "Att ta ansvar - att göra det som är rätt för människor och den här planeten - ligger till grund för vårt sätt att tänka och vårt förhållningssätt inom varje aspekt av vår verksamhet" - står det i företagets information. Pappersåtervinningen i Pakistan är ett exempel på företagets miljövänliga "förhållningssätt". Att sysselsätta många unga människor med återvinning låter genomtänkt och fint. Men bakom den vackra fasaden döljer sig en verklighet som ingen orkar se.

 

Massor av små vackra pakistanska människobarn vandrar omkring på glödheta soptimmar i ett fasansfullt dammande helvete. Varje barn drabbas av luftvägssjukdomar. Många dör en mycket plågsam död tidigt i livet. Det är den fasansfulla sanningen. Barnen utrustas inte ens med ett munskydd som kostar nästan ingenting. Många barn går barfota i sopbergen och samlar in papper. Sår i fötterna infekteras. Inga enkla skodon tillhandahålls. De som har ett normalt känsloliv blir djupt chockade när de får se den grymma verkligheten. Stora Enso är inget undantag. Det är på samma sätt inom textilindustrin, kakaobranschen, på bananplantage mm - överallt där det finns fattiga människor som kan utnyttjas. Hur kan vi vara så grymma?

* Jordbruksmarker utarmas på humus i stora delar av världen. En helt vettlös användning av konstgödsel förvandlar på några få år humusrika jordar till sterila lerjordar. Vi dränker jorden i kväve. Kvävets kretslopp är ”helt förryckt”. Massor av våtmarker och kuster är nu hopplöst övergödda och kommer att vara det i århundraden framöver enligt forskningen.

 

* Matjorden i världen försvinner i en rasande takt. USA förlorar matjord flera gånger snab-bare än vad den återskapas naturligt. I Kina och Indien är situationen alarmerande. Förutom förlusten av humusrik matjord, förgiftas enorma arealer av livsfarliga tungmetaller.

 

Katastrofen är så storskalig att Kina och Indien nu tvingas köpa eller arrendera mark i hela världen. Fler länder hänger med. Ett sydkoreanskt företag har nyss tecknat ett 99-årigt arren-deavtal på Madagaskar. Över en miljon hektar mark - halva landets odlingsbara mark - ska nu beredas för jättelika oljepalmplanteringar i första hand. Över hela jordens yta sprids nu snabbt storskalig odlingsteknik som öppnar dörrarna på vid gavel för farliga bekämpnings-medel. Ett kortsiktigt girigt jordbruk som förstör odlingsbar mark sprider sig som en löpeld.   

 

* Genmodifierade grödor kommer att ställa till med skador inom jordbruket som ingen kunnat förutse. Det tog naturen flera hundra miljoner år att skapa våra olika växter på land. Kort-siktig girighet driver nu fram hundratals nya grödor på kort tid. Utgången är given på förhand. Vi kommer att göra misstag med genmodifierade grödor som vi kommer att få ångra bittert.

 

Kan man vara absolut säker på att genmodifierade grödor kommer att ställa till en ekologisk katastrof? Självklart kan man vara detta. Vi har flyttat omkring allt levande – mikrober, väx-ter, insekter, råttor, fiskar, katter, hundar, getter och annan tamboskap – i hundratals år. Över hela jordens yta har de ekologiska katastroferna avlöst varandra. Att på kort tid introducera flera hundra nya grödor, som aldrig anpassats till omgivande ekosystem och som aldrig tidi-gare har funnits på jordens yta, är med absolut säkerhet en tidsinställd bomb. Som vanligt lär vi oss inte detta förrän det är för sent. Flera sådana katastrofer har redan inträffat.

  

Från Indien rapporteras nya rekord i självmord bland bönder som fått sina jordbruksmarker förstörda på grund av introduktionen av genmodifierad bomull. Det amerikanska företaget Monsantos introduktion av denna nya bomull i Indien är huvudorsaken till att nästan en kvarts miljon bönder begått självmord sedan 1997. Över hälften av självmorden har ägt rum i Indi-ens bomullsdistrikt. Den genmodifierade bomullen ger goda skördar några år vid intensiv användning av konstgödsel. Efter några år är den humusrika jordbruksmarken totalförstörd.

Massjälvmord blir den ultimata lösningen för bönderna. Genföretaget Monsanto är bödeln. 

 

Precis allt liv på jorden är anpassat till omgivande ekosystem. Bara att flytta existerande livsformer kan vara förödande. När vi flyttade det indiska miniatyrbiet Apis Cerana till Europa spreds varroakvalstret över hela världen. Biodlarna tvingades att använda kemiska bekämpningsmedel. Norra delen av Sverige är fortfarande skonat. När vi flyttade afrikanska bin till Brasilien var nästa katastrof ett faktum. ”Mördarbina” tog över hela Sydamerika inom några årtionden. Nu drabbas pollinerande insekter av massdöd i hela världen. Vi handskas med liv utan den minsta respekt för hur komplicerat allt levande är.

 

Man måste vara helt förblindad om man inte inser att giriga människors totala likgiltighet inför naturen håller på att fördärva livet på jorden, inklusive livet för oss själva. Det krävs

ett mentalt uppvaknande om vi ska kunna stoppa katastrofen.

 

Så länge stormakterna ser världen som ett politiskt och militärt slagfält kommer ingenting att kunna göras. Det militära stormaktstänkandet och den militära kapp-

rustningen gör det nästan omöjligt att undvika den annalkande klimat- och miljö-katastrofen. Detta faktum är vår tids största dilemma. Hela planetens livsväv ligger

i vågskålen. En värld i krigstillstånd blir skapelsens undergång.                                               

 

                                               

                                            INSIKT

 

 

Liisa: Skådat kaos skapar medvetenhet.

⇐ Предыдущая12345Следующая ⇒

Поделиться: